Ett år har gått
Kan man ens förstå att jag har fått vara den lyckligaste flickan på jorden i ett år nu?
Jag kan inte ens förstå det själv. Tänk allt vi gått igenom tillsammans, allt vi gjort och allt vi skrattat åt.
De gångerna vi har tjabbat och inte varit sams, har nog gjort oss starkare. Jag menar, om man inte ens klarar av ett bråk i ett förhållande, hur ska man då kunna klara av att ha ett? Jag säger bara det, att det inte finns ord till hur mycket jag älskar dig, och hur många timmar, minuter och sekunder om dagen jag lägger ner att tänka på dig. Även om jag försöker sluta tänka på dig just i ett tillfälle, tillexempel om jag saknar dig för mycket, så går det inte. Jag börjar bara tänka på dig ännumera, och då kommer tårarna.
Jag minns det så väl..
2007
- Vi började sjuan. Jag visste knappt vem du var, och du visste knappt vem jag var. Du blev tillsammans med min bästavän under sommarlovet, men det höll väl inte så värst länge. Tiden gick och vi lärde känna varandra bättre och bättre för varje dag som gick. Jag minns hur vi stod i fritidsgården och tjabbade med varandra om saker som inte ens vi visste varför. Jag minns att jag älskade varje sekund av det, och hur mycket jag ville att det skulle fortsätta. Alla gick förbi och sa ordspråket "kärlek börjar alltid med bråk, och slutar alltid med barnvagn". Jag blev generad nästan varje gång. Rebecca sa alltid "Men du gillar ju honom, det ser jag ju" men varje gång förnekade jag det lika mycket. Men innerst inne visste jag själv att det var mycket mer än så. Någon månad gick, och jag skulle vara med en annan kompis. Och så kom Hampus och frågade om han kunde vara med mig och Egon. Eftersom att Egon var super kär i Hampus på den tiden, så sa vi båda ja, och jag försökte få med dig. Du ville men fick väl inte för Hampus egentligen. Jag sa att du skulle strunta i honom och komma hit för min skull. Du gjorde det och jag blev överlycklig. Vi gick hem till Egon och åt kladdkaka (tjockisar). Varenda ord du sa, ville jag höra mera av. Jag visste redan då, att det var dig jag ville ha. Ungefär en vecka gick och vi fyra bestämde oss för att vara igen, den här gången hos mig, och ni skulle stanna över natten. Aldrig kommer jag glömma hur du låg och smekte min mage och sa att den var så mjuk, gullunge! Hur vi låg på golvet och läste boken "allt som tjejer inte vet om killar, och killar inte vet om tjejer". Jag var redan förälskad, på nytt!
En vecka senare, ligger du och jag hemma i min säng, och då kommer det ut från min mun "jag älskar dig", ja tillochmed jag blev paff, det var första gången jag sa det högt till en kille. Men jag ångrar det inte. Jag fick nämligen samma svar tillbaka "jag älskar dig med" det var då våra läppar möttes för första gången. Tiden stannade upp för ett tag, och det fanns ingenting annat i mitt huvud utom du, du och dina underbart mjuka läppar!
Äntligen hade det blivit du och jag, och jag ångrar inte ett dugg att jag gjorde som jag gjorde. Även om det var elakt. Redan vid våran första kyss, insåg jag att du var den rätte.
23 april 2008
- vi hade varit tillsammans i 3 dagar, det var vår ute och det var varmt, och du var så söt! Jag minns hur vi låg i gräset och kysstes, medan alla andra låg runtomkring oss. Det var världsbokdagen, och vi hade varit med varandras klasser, tjejer för tjejer och killar för killar, Men det var ju din klass, så jag älskade att vara där ändå. för jag visste att vi skulle ses senare. Tiden gick och gick, plötsligt hade vi varit tillsammans ett halvår. Jag undrar fortfarande vart den tiden tog vägen, jag vet bara att jag var så jävla lycklig. Ett halvår, som var så sjukt mycket och länge för mig. Då tyckte och trodde jag att det skulle vara du och jag mycket längre.
Jag hade liiite fel på den punkten - då.
7 Februari 2008 - värsta dagen i mitt liv
Tre och en halv månad senare ungefär, blir "du och jag" bara och jag. Jag förstod ingenting, allting var helt förvirrande, och jag ville inte tro på det. Overkligt var det.
Rebecca, fina Rebecca, gjorde det bästa av situationen och tog med mig in på bio för att lätta trycket i mitt nyblivna brustna hjärta. Jag kunde inte sluta tänka på dig - det gick inte.
Veckan efter, i skolan så skulle jag prata med dig, och lösa det som hänt. Jag visste inte om jag skulle våga, så jag gjorde det jag tyckte var bäst i den situationen. Jag slängde mig runt din hals och kramade dig. Jag minns hur vi stod vid väggen och pratade medan flera människor gick förbi oss. Du sa att vi bara skulle vara vänner och inte glida ifrån varandra på något sätt. Och jag kunde inte göra annat än att bara hålla med dig. Men jag tyckte egentligen att du hade så fel. Jag som ville så mycket mer, jag hade älskat dig från början, och jag tänkte INTE ge upp nu! Det var dig jag ville ha, och jag ville kämpa för det!
Något varken du eller jag berättade, var att under våran uppehålls tid, så var vi mins tre gånger. Och jag kände mig busig, riktigt busig- Det var du som gjorde mig busig! Och OJ vad jag älskade det! Kyssar hit, och kyssar dit vi var vilda!
Någon månad senare, var det dags för "rockkarusellen" och du var där, jag jobbade. GOD jag trodde jag skulle dö av värmeslag när du kom in, du var så jävla sexig och jag ville bara ha dig. Eftersom att det var "rock" så hade du och Pontus sminkat er smått galet och du skulle ut och tvätta bort det. jag beslöt för att följa med dig ut och hålla dig sällskap. Jag kunde inte släppa blicken från dig en sekund. Jag ville ha dig! Tänkte på dig och det vi hade. Jag ville ha tillbaka "du och jag" igen.
Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar, och du fick se det. Du frågade vad det var med mig, och då brast jag! Jag kände hur blött det blev på kinden, tårarna rullade fort ner för mina kinder och jag ville bara stanna tiden och ta bort dem. Jag önskade så mycket att du skulle hålla om mig och säga att allting skulle bli bra. Jag tror nästan du läste mina tankar just då, för det var precis så du gjorde. När du frågade vad det var, så sa jag bara "vad tror du?" och du höll om mig ännu mer. Du kollade på mig, och lyfte sakta min haka upp mot dig, och du kysste mig, mjukare än någonsin. Kroppen blev helt stel och jag kände mig älskad igen. Och jag tror det var en bland de tusen bästa kyssarna i hela mitt liv! Jag kände åter igen att jag verkligen älskade dig. Det var verkligen DIG jag ville ha. Vi gick in igen, och rebecca och jag var tvugna att gå hem. Hade jag kunnat, hade jag stannat med dig, hela natten. Vart som helst, bara jag hade fått vara med dig.
9 Maj 2009
jag satt på msn, du satt på msn, och vi skrev. Du konfirmerades och jag visade mig i cam. Du skrev något som fick mitt hjärta att hoppa över tusen slag. Och jag trodde inte mina ögon, Jag fick tillochmed till ett svagt skrattande skrik.
Jag kommer inte glömma det du skrev den dagen.
"Emeilia westerberg.." - "Emeilia westerberg.. vill du bli tillsammans med mig igen"
Hur många gånger som helst skrev jag "är du seriös?!" och du svarade alla gånger lika dant " ja? vill du? "
KLART SOM FAN JAG VILL fick du tillbaka.
Jag konfirmerades dagen efter, och det var den bästa present jag kunde fått.
"och jag" hade äntligen blivit till " du och jag" igen.
Jag hade äntligen fått bli den lyckligaste flickan på jorden IGEN.
En vecka senare, skrev jag ett långt inlägg på bilddagboken om hur mycket jag älskade dig, och du kommenterade
"jag älskar dig skit mkt och ja alla våra minnen är fan helt jävla sjuka och jag gjorde ett misstag som lämnade dig .. alla minnen kommer finnas kvar . älskar dig mest av allt! <3" just det fetsilta fick mig att börja gråta, det var då jag verkligen insåg att du älskade mig. Åter igen gick månaderna fort som tusan - 3 månader, 6 månader, 9 månader och där tog det slut - FÖRSTA GÅNGEN. Jag visste att du inte skulle svika mig igen, tre månader till gick, och det är där vi är just nu! Ett helt jävla år, plus lite till har jag suttit och skrivit ner. Allt det här är baserat på hur mycket jag älskar dig, vartenda ord i den här texten menar jag. Tänk att allt det här har du och jag gått igenom PLUS mycket, mycket mera! Alla våra minnen, som du skrev i kommentaren för snart ett år sen, kommer alltid finnas kvar.
Så nu kanske du förstår att det verkligen INTE finns tillräkligt många fina ord, till hur mycket jag älskar dig. Du betydet så jävla mycket för mig, och helt ärligt - Jag vet inte vad jag skulle göra om du lämnade mig. Det är dig jag behöver för att orka med saker och ting, Skolan är ett exempel. Det är du som får mig vilja gå till skolan på morgonen. Är inte du där, så är det nästan "skit i skolan, vad ska jag göra där om inte Christoffer är där?" (Nelly och alla andra, ta inte illa upp, men ni vet hur mycket ni också betyder för mig)
Okej, slut på mitt drama, Jag vill bara att du babe, ska veta hur mycket jag verkligen älskar dig, och att jag aldrig vill förlora dig. Du är bland det värdefullaste jag har. Så vacker, fin och underbar- Ja, det är min Christoffer det!
btw, jag skrev en mycket längre text innan, men den raderades, så här hade ni nästan allt, igen!
JAG ÄLSKAR DIG CHRISTOFFER AHLM, vare sig du vill eller inte<3fina du, min fina ängel<3
Jag kan inte ens förstå det själv. Tänk allt vi gått igenom tillsammans, allt vi gjort och allt vi skrattat åt.
De gångerna vi har tjabbat och inte varit sams, har nog gjort oss starkare. Jag menar, om man inte ens klarar av ett bråk i ett förhållande, hur ska man då kunna klara av att ha ett? Jag säger bara det, att det inte finns ord till hur mycket jag älskar dig, och hur många timmar, minuter och sekunder om dagen jag lägger ner att tänka på dig. Även om jag försöker sluta tänka på dig just i ett tillfälle, tillexempel om jag saknar dig för mycket, så går det inte. Jag börjar bara tänka på dig ännumera, och då kommer tårarna.
Jag minns det så väl..
2007
- Vi började sjuan. Jag visste knappt vem du var, och du visste knappt vem jag var. Du blev tillsammans med min bästavän under sommarlovet, men det höll väl inte så värst länge. Tiden gick och vi lärde känna varandra bättre och bättre för varje dag som gick. Jag minns hur vi stod i fritidsgården och tjabbade med varandra om saker som inte ens vi visste varför. Jag minns att jag älskade varje sekund av det, och hur mycket jag ville att det skulle fortsätta. Alla gick förbi och sa ordspråket "kärlek börjar alltid med bråk, och slutar alltid med barnvagn". Jag blev generad nästan varje gång. Rebecca sa alltid "Men du gillar ju honom, det ser jag ju" men varje gång förnekade jag det lika mycket. Men innerst inne visste jag själv att det var mycket mer än så. Någon månad gick, och jag skulle vara med en annan kompis. Och så kom Hampus och frågade om han kunde vara med mig och Egon. Eftersom att Egon var super kär i Hampus på den tiden, så sa vi båda ja, och jag försökte få med dig. Du ville men fick väl inte för Hampus egentligen. Jag sa att du skulle strunta i honom och komma hit för min skull. Du gjorde det och jag blev överlycklig. Vi gick hem till Egon och åt kladdkaka (tjockisar). Varenda ord du sa, ville jag höra mera av. Jag visste redan då, att det var dig jag ville ha. Ungefär en vecka gick och vi fyra bestämde oss för att vara igen, den här gången hos mig, och ni skulle stanna över natten. Aldrig kommer jag glömma hur du låg och smekte min mage och sa att den var så mjuk, gullunge! Hur vi låg på golvet och läste boken "allt som tjejer inte vet om killar, och killar inte vet om tjejer". Jag var redan förälskad, på nytt!
En vecka senare, ligger du och jag hemma i min säng, och då kommer det ut från min mun "jag älskar dig", ja tillochmed jag blev paff, det var första gången jag sa det högt till en kille. Men jag ångrar det inte. Jag fick nämligen samma svar tillbaka "jag älskar dig med" det var då våra läppar möttes för första gången. Tiden stannade upp för ett tag, och det fanns ingenting annat i mitt huvud utom du, du och dina underbart mjuka läppar!
Äntligen hade det blivit du och jag, och jag ångrar inte ett dugg att jag gjorde som jag gjorde. Även om det var elakt. Redan vid våran första kyss, insåg jag att du var den rätte.
23 april 2008
- vi hade varit tillsammans i 3 dagar, det var vår ute och det var varmt, och du var så söt! Jag minns hur vi låg i gräset och kysstes, medan alla andra låg runtomkring oss. Det var världsbokdagen, och vi hade varit med varandras klasser, tjejer för tjejer och killar för killar, Men det var ju din klass, så jag älskade att vara där ändå. för jag visste att vi skulle ses senare. Tiden gick och gick, plötsligt hade vi varit tillsammans ett halvår. Jag undrar fortfarande vart den tiden tog vägen, jag vet bara att jag var så jävla lycklig. Ett halvår, som var så sjukt mycket och länge för mig. Då tyckte och trodde jag att det skulle vara du och jag mycket längre.
Jag hade liiite fel på den punkten - då.
7 Februari 2008 - värsta dagen i mitt liv
Tre och en halv månad senare ungefär, blir "du och jag" bara och jag. Jag förstod ingenting, allting var helt förvirrande, och jag ville inte tro på det. Overkligt var det.
Rebecca, fina Rebecca, gjorde det bästa av situationen och tog med mig in på bio för att lätta trycket i mitt nyblivna brustna hjärta. Jag kunde inte sluta tänka på dig - det gick inte.
Veckan efter, i skolan så skulle jag prata med dig, och lösa det som hänt. Jag visste inte om jag skulle våga, så jag gjorde det jag tyckte var bäst i den situationen. Jag slängde mig runt din hals och kramade dig. Jag minns hur vi stod vid väggen och pratade medan flera människor gick förbi oss. Du sa att vi bara skulle vara vänner och inte glida ifrån varandra på något sätt. Och jag kunde inte göra annat än att bara hålla med dig. Men jag tyckte egentligen att du hade så fel. Jag som ville så mycket mer, jag hade älskat dig från början, och jag tänkte INTE ge upp nu! Det var dig jag ville ha, och jag ville kämpa för det!
Något varken du eller jag berättade, var att under våran uppehålls tid, så var vi mins tre gånger. Och jag kände mig busig, riktigt busig- Det var du som gjorde mig busig! Och OJ vad jag älskade det! Kyssar hit, och kyssar dit vi var vilda!
Någon månad senare, var det dags för "rockkarusellen" och du var där, jag jobbade. GOD jag trodde jag skulle dö av värmeslag när du kom in, du var så jävla sexig och jag ville bara ha dig. Eftersom att det var "rock" så hade du och Pontus sminkat er smått galet och du skulle ut och tvätta bort det. jag beslöt för att följa med dig ut och hålla dig sällskap. Jag kunde inte släppa blicken från dig en sekund. Jag ville ha dig! Tänkte på dig och det vi hade. Jag ville ha tillbaka "du och jag" igen.
Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar, och du fick se det. Du frågade vad det var med mig, och då brast jag! Jag kände hur blött det blev på kinden, tårarna rullade fort ner för mina kinder och jag ville bara stanna tiden och ta bort dem. Jag önskade så mycket att du skulle hålla om mig och säga att allting skulle bli bra. Jag tror nästan du läste mina tankar just då, för det var precis så du gjorde. När du frågade vad det var, så sa jag bara "vad tror du?" och du höll om mig ännu mer. Du kollade på mig, och lyfte sakta min haka upp mot dig, och du kysste mig, mjukare än någonsin. Kroppen blev helt stel och jag kände mig älskad igen. Och jag tror det var en bland de tusen bästa kyssarna i hela mitt liv! Jag kände åter igen att jag verkligen älskade dig. Det var verkligen DIG jag ville ha. Vi gick in igen, och rebecca och jag var tvugna att gå hem. Hade jag kunnat, hade jag stannat med dig, hela natten. Vart som helst, bara jag hade fått vara med dig.
9 Maj 2009
jag satt på msn, du satt på msn, och vi skrev. Du konfirmerades och jag visade mig i cam. Du skrev något som fick mitt hjärta att hoppa över tusen slag. Och jag trodde inte mina ögon, Jag fick tillochmed till ett svagt skrattande skrik.
Jag kommer inte glömma det du skrev den dagen.
"Emeilia westerberg.." - "Emeilia westerberg.. vill du bli tillsammans med mig igen"
Hur många gånger som helst skrev jag "är du seriös?!" och du svarade alla gånger lika dant " ja? vill du? "
KLART SOM FAN JAG VILL fick du tillbaka.
Jag konfirmerades dagen efter, och det var den bästa present jag kunde fått.
"och jag" hade äntligen blivit till " du och jag" igen.
Jag hade äntligen fått bli den lyckligaste flickan på jorden IGEN.
En vecka senare, skrev jag ett långt inlägg på bilddagboken om hur mycket jag älskade dig, och du kommenterade
"jag älskar dig skit mkt och ja alla våra minnen är fan helt jävla sjuka och jag gjorde ett misstag som lämnade dig .. alla minnen kommer finnas kvar . älskar dig mest av allt! <3" just det fetsilta fick mig att börja gråta, det var då jag verkligen insåg att du älskade mig. Åter igen gick månaderna fort som tusan - 3 månader, 6 månader, 9 månader och där tog det slut - FÖRSTA GÅNGEN. Jag visste att du inte skulle svika mig igen, tre månader till gick, och det är där vi är just nu! Ett helt jävla år, plus lite till har jag suttit och skrivit ner. Allt det här är baserat på hur mycket jag älskar dig, vartenda ord i den här texten menar jag. Tänk att allt det här har du och jag gått igenom PLUS mycket, mycket mera! Alla våra minnen, som du skrev i kommentaren för snart ett år sen, kommer alltid finnas kvar.
Så nu kanske du förstår att det verkligen INTE finns tillräkligt många fina ord, till hur mycket jag älskar dig. Du betydet så jävla mycket för mig, och helt ärligt - Jag vet inte vad jag skulle göra om du lämnade mig. Det är dig jag behöver för att orka med saker och ting, Skolan är ett exempel. Det är du som får mig vilja gå till skolan på morgonen. Är inte du där, så är det nästan "skit i skolan, vad ska jag göra där om inte Christoffer är där?" (Nelly och alla andra, ta inte illa upp, men ni vet hur mycket ni också betyder för mig)
Okej, slut på mitt drama, Jag vill bara att du babe, ska veta hur mycket jag verkligen älskar dig, och att jag aldrig vill förlora dig. Du är bland det värdefullaste jag har. Så vacker, fin och underbar- Ja, det är min Christoffer det!
btw, jag skrev en mycket längre text innan, men den raderades, så här hade ni nästan allt, igen!
JAG ÄLSKAR DIG CHRISTOFFER AHLM, vare sig du vill eller inte<3fina du, min fina ängel<3
